Ont i hjärtat och magen.

Att vakna upp på Söndagsmorgonen och ta del av nyheten om det tragiska mordet som hänt ute på öppen gata i Piteå var hemskt. När jag sen läste om åldern på offret fick jag en klump i magen, så nära mina egna barns ålder. Den första tanken, som förmodligen många av oss känner, var ju förstås :bara det inte är någon jag vet vem det är. Inte för att händelsen på nåt sätt blir mindre hemsk om man inte känner offret, utan en helt naturlig försvarsmekanism för sig själv.

Nu visade det sig att offret är en barndomsvän till min pojke, en kille, som när han var i mellanstadieåldern sov över hos oss och umgicks med min grabb. När högstadiet började, hamnade dom i olika klasser och gled sakta i från varandra, fick olika intressen helt enkelt.

När jag igår fick veta vem det var fick jag en stöt i magen och ont i hjärtat. Hur överlever man som förälder det här? Ett barn ska aldrig dö före sina föräldrar, men hur överlever man att någon faktiskt dödat min son, och om dessa personer befunnit sig någon annanstans så hade min son varit i livet?

 Mina tankar går till familjen idag, imorgon och för alltid.