Efter blötsnö.....

... kommer sol. Riktigt fint väder efter lunch idag.

 Att sträcka på sig i solen är så härligt.....

"Kolla här då.....jag tar mig upp i fåtöljen helt själv nu....."

Säkra vårtecken.

 Spot har börjat fälla sin vinterpäls....

 Husse och Elof är lite vårtrötta och tar sig en lur.....

 " Du , ska man vrida klockan till vänster..."

" eller till höger imorgon, ?"

Baksidan av valplyckan .

 Den här tapetbiten

borde sitta här.

Sockersuget...uppdatering.

 Ungefär så såg jag nog ut när jag ställde mig på vågen där i mitten av Januari, och jag insåg att något måste göras. Mitt sjuka sockerberoende som innebar att jag lätt kunde hälla i mig 2 liter Dr. Pepper på en dag , var tvunget att tas tag i. Nu har jag bytt ut Peppern mot olika zeroprodukter. Självklart vet jag ju att det inte är hållbart i längden och inte ett dugg bättre hälsomässigt för kroppen , men för stunden hjälper det. Snart åtta kilo lättare och tio centimeter mindre runt midjan känns som en bit på väg i alla fall.

Ikväll ser jag fram emot att läsa Chihuahuabladet som kom i brevlådan idag. På bild var finaste Rod som kom på delad tionde plats 2014 , med bara tre officiella utställningar i bagaget. Det var en rolig överraskning när det blev klart.

Nostalgi!

 Sommaren -95 var det inte hundutställning jag åkte på, utan premiering med mitt tvååriga Fjordingsto. Jag kan inte fatta att det är tjugo år sen. Minns det som igår.

 Jag och MataHari ( till höger i bild, jag var typ 13 år ) och Chatarina och Barre på hopptävlingar i Boden.

Min första alldeles egna hund. Newfoundlandshanen Fonzie . Så älskad...

Vårdagjämning.

 Idag har vi haft solförmörkelse. Hos oss var det lite molnigt så den syntes inte jättebra, men det blev ett häftigt ljus ute.

 Sen kom solen och ljuset tillbaka. Skaren på snön är stenhård, så den kan man springa långt på.

 Isen har börjat spricka upp i älven, i den här viken är dock isen tjock.

 Smutsigt och tråkigt efter vägarna. Massor med sand och skräp i snödrivorna.

Lille Big han växer så det knakar och blir mer och mer en egen personlighet. Här hemma går han ibland under smeknamnet " Arg-I " , då han har ett ganska häftigt humör. Men för det mesta är han en väldigt glad liten kille .

Spännande tanke......

Artonde Mars 2015

 Lille Big blir fyra månader idag. Det innebär att han får ställas ut på inofficiella utställningar bland annat. Men blir nog ingen förrän om en månad ungefär.

 Tyvärr suddig bild, suddigast är svansen som viftar konstant.

 Vi har haft några dagar med riktigt fint väder, så vi har njutit av solen.

 Nackdelen med det är att det blir blött och slaskigt vilket ger smutsiga hundar, men det är det värt . Solen är vansinnigt välkommen!

 En fördel med korthårshundar i detta slask .

"Bestäm dig matte, när det är kallt säger du att det är bättre med pälsade hundar och nu är det plötsligt en fördel med korthår. Hur ska du ha det egentligen? "

checking

 Vill egentligen bara kolla om jag fixar att blogga genom mobilen. Det verkar som att det går.

Sneakpek på min guldklocka !

 Före Jul var jag på middag och utdelning av guldklocka eftersom jag har varit anställd hos min arbetsgivare på fast tjänst nu i 25 år. Glädjande nog fick jag istället för guldklockan välja något annat av bestående värde, såsom konst. Valet för mig var enkelt, såklart ville jag ha ännu en oljemålning av konstnären Erik Hedin. Erik har varit väldigt upptagen och fullbokad med porträtt, men nu är min tavla på gång. Den här gången blir det min ryss Prozac som Erik målar. Han målar av en bild som togs i st. Petersburg när Prozac var 11 veckor gammal. Prozac var 16 veckor när han flyttade hit. Utmaningen med det här fotot är att fotografen ljusade upp det ordentligt, förmodligen för att detaljerna skulle synas bättre på Prozac. Tycker själv att det är svårt att fånga uttrycken som han har på fotografier eftersom han är så mörk. Nu är alla fall Erik på gång och han visade mig en föraning om vad som komma skall. Tavlan är 40x40 cm stor, plus ramen som är ca 7 cm bred. Nu skall det på flera lager av färg tills Erik känner att han får fram den pälsnyans som Prozac har. Den har han fått se på andra bilder. Som ni förstår har Erik inget lätt jobb med den här tavlan och jag är väldigt tacksam att han vill göra den. Jag bad även Erik att måla päls under Prozacs mage, då han hade väldigt naken bebismage.

Detta är bilden Erik målar av, Prozac 11 veckor gammal. Han ser vit ut under magen, men det är pälslöst där just då. Nu kan jag knappt bärga mig tills jag får hänga tavlan på väggen .

Glädjespridare!

 Idag fick jag träffa en söt liten labradortjej som heter Melissa, en valp som trots sin storlek är yngre än Big. Melissa är då Elisabeths och Uffes senaste tillskott i familjen.
Att komma till Elisabet är alltid lika roligt. Alltid glad och positiv och villig att ställa upp och hjälpa.  Ska bli så roligt att få ha henne som träningskompis i sommar. Den kunskapen som hon och Uffe besitter i viltspår är en förmån att få ta del av. Full av inspiration och äppelkaka lämnade jag deras hus idag. Nu ligger älgklöv och blod på upptining, första spåret till Prozac läggs imorgon.

Utställningsträning !

 Ikväll har Big och jag varit på utställningsträning. Tillsammans med några riktigt duktiga och utställningsintresserade personer. I en lite glammig hall med halkigt golv och en agilityträning i hallen bredvid. Otroligt bra social träning. Vi har gått runt i ring, tränat att stå på bord och visa tänderna, allt det som är så viktigt på en hundutställning. Jag har fascinerats av de andras entusiasm och blick för hur de ska stå och gå. 
Jag tycker det är roligt att åka iväg på utställningar. Jag tycker det är kul med både inofficiella och officiella, men jag tror att det är mest allt runt ikring jag tycker är roligt. Att träffa andra människor med samma intressen som jag : hundar. Den festliga stämningen, kika på andra människor och deras fina hundar är ett trevligt inslag. Är de dessutom utomhus i ett fint väder så är det härligt. MEN jag tycker fortfarande inte att det är roligt att träna för det. Jag känner mig mest obekväm och fånig när jag försöker trippa runt i ringen och få han att stå fint .

Vad som behöver tränas på mest är alltså min inställning till det hela har jag kommit fram till. För utställningar vill jag åka på....och då måste jag ju också träna, även om jag ibland upplever det hela som en rätt obekväm situation.

Livet är både svart och vitt !

 Idag är en sådan dag som känns precis mitt emellan svart och vitt. Det vill säga riktigt grå, blötsnöig och trist.

 Till och med lite diffus och suddig mellan varven.

 Denna herre som annars är en färgklick, gör sig även bra i svart och vitt.

 Den gamle och den unga trivs i varandras sällskap. Elof tio år och Big 16 veckor idag.

 Bäst att vara påklädd i detta väder.

 Rod är ju alltid svart och vit....så han är sig rätt lik.

 Snöig och gråmulen dag. En kort promenad med en viktig vän. Ett blogginlägg från en ung mamma som är sjuk i cancer.

 Plötsligt känns det som att dagen blev allt annat än svart och vit....så mycket viktigt att ta reda på här i livet.

 Till och med njuta av att vara Bambi på hal is....

 Sluta gnälla över våran isiga infart och all snö som är kvar.

 

Det kommer att komma en dag när jag önskar att jag kunde vara ute i snö, regn, blask och gråmulet väder, men inte har en möjlighet till det. Men inte idag och förhoppningsvis inte på många år än. Idag ska jag njuta av livet. Det behöver inte vara svart eller vitt för att vara bra...det kan även vara lite grådassigt.